Ekström bland troll och kanoner


Malmöpoeten och Serum-redaktören Tomas Ekström kommer i september ut med diktsamlingen ”Natten är svart och full av troll och kanoner” på Hässleholmbaserade förlaget Predi. Det är en tankeväckande titel. Men är natten verkligen så svart? Är den full av både troll och kanoner?

Vi har stämt träff på en liten kinesisk krog i Malmö, ett stenkast från Möllan. Det är Tomas Ekströms stampub, säger han. Ett på ytan anspråkslöst litet ställe, som snabbt visar upp sina förtjänster. Den glada kvinnan bakom baren vill bara ha 25 spänn för en stor stark. Jo, här kan man trivas. Ekström tar i hand och slår sig ner mittemot mig. Kort hår. Ring i örat. Kavaj. Han visar sig vara en behaglig och lättpratad man.
– Jag ser min diktsamling som en helhet, som en berättelse. Ramen är någon som ligger och sover och ljud tar sig in utifrån och påverkar hans drömmar. Det smyger in ilska och sorg över saker som jag ser som går åt helvete, säger Tomas Ekström.

Och vad är det som går år helvete? Ekströms diktsamling rymmer två klara teman: Staden kontra landsbygden och kritik mot konsumtionshysterin.
– Boken innehåller bilder från Malmö, en stad jag har en märklig hatkärlek till. Där finns en konsumtionshysteri. I staden får man inte välja sina intryck. Man blir överöst med reklam. Det är sorgligt när det enda folk är intresserade av är att äga den nyaste mobiltelefonen och en 42 tums plasmateve.

Jag leker djävulens advokat. Drar paralleller till naturromantiker från förr. Insinuerar att herr Ekström är utvecklingfientlig. Är det inte att vända det moderna ryggen, att hylla landsbygden? Är det inte att kapitulera? Att säga nej till framtiden.
– Vad är det som säger att staden är det moderna, det rätta? Ser mig inte som utvecklingsfientlig. Men hur kan staden utvecklas? Det enda man kan göra är att bygga högre hus, säger Ekström, som själv snart packar sina väskor och flyttar mot Österlen till.

Tomas Ekströms poesi har en klar form, en enkelhet och rakhet i språket, och ett avstamp i vardagliga miljöer och situationer. – Jag vill förankra dikten i verkligheten, i vardagen. Det är viktigt att se den vanliga människan. Jag tycker om poeter som till exempel Charles Bukowski och Sonja Åkesson, som skriver rakt på sak. Jag vill att folk ska kunna förstå min poesi.

Det är inte alla som imponeras av Ekströms vardagliga poesi. Han började skicka ut sina manus under tiden han spenderade på Skurups skrivarlinje. Bonnier kallade Ekströms skrivande för ”dansbandspoesi”.
– De menade att de var för folkligt och lättförståeligt, antar jag, de sa mer eller mindre rakt ut att de tyckte det var dags för mig att lägga ner det hela. Senare deltog jag med samma manus i en internationell poesitävling och vann första pris. Så det var ju lite av en revansch, säger Ekström.

När Tomas Ekström inte skriver eller sätter ihop tidskriften Serum arbetar han på en kyrkogård. Det är så han vill ha det, säger han. Han kan inte tänka sig att skriva på heltid. – Jag behöver intryck från annat håll. Jag är inte den typen av författare som kan låsa in mig på mitt rum och skriva. Det fungerar inte. Men skriver gör han, Ekström, och i och med släppet av hans nya diktsamling väntar nya åtaganden.
– Framöver blir det lite uppläsningar och sådant, bland annat en läsning i samband med bokmässan i Göteborg. Jag jobbar även på ett nytt manus som jag tänkte färdigställa i höst och skicka till Predi. Vi får väl se om de tycker om det, säger Tomas Ekström.

Fotnot: Tomas Ekströms diktsamling “Natten är svart och full av troll och kanoner” kommer ut på Predi Förlag i mitten av september.